Jobbigdag@hotmail.com

Idag är det internationella Trotsdagen! Alltså denna torsdag, kill me. Kan ju börja med att varenda barn på min avdelning hade 170% energi hela dagen, hela tiden. Gör saker som de aldrig gjort innan, kastar grejer, äter kritor, häller ut lego, puttas, lägger sig på varandra, springer osv osv alltså allt var bara kaos hela dagen! Vet inte vad det var med dem idag. Efter jobbet sprang jag för att hinna med tåget, inte en hitt med halsont och hosta, gick till skolan för att hämta storbarnet. Kommer till skolan och ba eeeeh alltså näääj, i princip alla barn på hela skolan var ute på skolgården och ja ba hur ska jag hitta honom nu?! Ringer syster och frågar " va har han för färg på jackan?", letade galet efter en röd jacka och randig mössa, hitta ingen och jag ba var är ungen?!! Efter en kvart ser jag honom på berget, finally. Notera att han inte alls hade en röd jacka utan en typ grön blå mönstrad som alla andra 200 barn på gården.  Och vet ni vad det första han säger: "trodde du va mormor, du ser ut som henne i de där solglasögonen" -.- alltså tack bror. Hämtade upp en lite gladare lillskit och gick sen hem.

Väl hemma: Trots Trots Trots.(finns det en trots vid 8 år så har den anlänt) Storbarnet hade ätit mellis i skolan men inte lillen, gjorde i ordning mellis och storkillen åt tre mackor. Sen när lilltjejen var hungrig( någon kvart senare) skulle ju absolut storbarnet ha ännu mer smörgås och jag sa promt Nej, vi ska äta middag! And all hell breaks loose. Gap och skrik och gråt för att han inte fick äta mer mackor. Jag ba " ska jag behöva bli arg eller är du en stor pojke och förstår vad jag menar?!" Upp på rummet och gråter, ner igen och ner med handen i brödpåsen, Jag ba " Nej! Du ska äta middag! om du äter massa mackor äter du ingen mat sen" och hela den där visan... Aldrig att jag gav upp. Men oj va han kämpa.

Aah, adjö denna hemska torsdag, jag vill aldrig se dig igen. Bläää

 

Typ så här glada har mina barn varit idag.